Sefanja 2 1 Församla er, ja, kom samman, du folk utan blygsel, 2 innan ännu beslutet genomförs - som agnar far den dagen fram - innan HERRENS vredesglöd kommer över er, ja, innan HERRENS vredes dag kommer över er. 3 Sök HERREN, alla ni ödmjuka i landet, ni som gör vad han befaller. Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet, kanske blir ni beskyddade på HERRENS vredes dag. 4 Gaza skall bli övergivet och Askelon förvandlat till en ödemark. Asdod skall drivas ut mitt på ljusa dagen och Ekron ryckas upp med rötterna. 5 Ve er som bor på landsträckan utmed havet, ni av kereteernas folk! HERRENS ord är emot dig, Kanaan, du filisteernas land. Jag skall fördärva dig, så att ingen mer skall bo där. 6 Landsträckan utmed havet skall bli betesmarker, där herdarna har sina brunnar och fåren sina fållor. 7 Den skall tillfalla kvarlevan av Juda hus. Där skall de föra sin boskap i bet. I Askelons hus skall de lägga sig om kvällen, ty HERREN, deras Gud, skall se till dem och göra slut på deras fångenskap. 8 Jag har hört hur Moab hånat och Ammons barn talat föraktfulla ord, hur de hånat mitt folk och handlat övermodigt mot deras land. 9 Därför, så sant jag lever, säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Moab skall bli som Sodom och Ammons barn som Gomorra, ett tillhåll för nässlor och en saltgrop, en ödemark till evig tid. Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem, ja, återstoden av mitt folk skall få dem till arvedel. 10 Så skall det gå dem för deras högmod, ty de har hånat HERREN Sebaots folk och handlat övermodigt mot dem. 11 Fruktansvärd skall HERREN vara mot dem. Han skall förgöra alla jordens gudar, och alla folkens kustländer skall tillbe honom, varje folk på sin ort. 12 Också ni nubier skall genomborras av mitt svärd. 13 Han skall sträcka ut handen mot norr och fördärva Assur och förvandla Nineve till en ödemark, torr som öknen. 14 Där skall hjordar lägra sig, alla slags vilda djur. Både pelikaner och hägrar skall om natten bo på dess pelarhuvuden. En röst skall eka i fönstren och förödelse skall vara på trösklarna, ty cederpanelen är bortriven. 15 Detta är den jublande staden som satt så trygg och tänkte för sig själv: "Jag och ingen annan!" Hur har den inte blivit en ödemark, ett tillhåll för vilda djur! Alla som går där fram skall vissla åt den och slå ihop händerna. |