Folkbibeln                                                                                           tillbaka

Du skall klicka på versnumret innan nästa sida öppnas och visar de olika översättningarna samtidigt.

Psaltaren 71

1 Till dig, HERRE, tar jag min tillflykt, låt mig aldrig komma på skam. 2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet, vänd ditt öra till mig och fräls mig. 3 Var en klippa för mig där jag kan bo, dit jag alltid kan komma, du som givit befallning om min frälsning, du mitt bergfäste och min borg. 4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand. 5 Ty du är mitt hopp, Herre, min förtröstan, HERRE, allt ifrån min ungdom. 6 Du har varit mitt stöd ända från moderlivet, du har förlöst mig ur min moders liv, dig gäller alltid mitt lov. 7 Jag har blivit ett tecken för många, och du är min starka tillflykt. 8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära. 9 Förkasta mig inte när jag blir gammal, överge mig inte när min kraft tynar bort! 10 Ty mina fiender talar mot mig, de som vaktar på min själ rådslår med varandra och säger: 11 "Gud har övergivit honom, förfölj och grip honom, det finns ingen som räddar honom!" 12 Gud, var inte långt ifrån mig! Min Gud, skynda till min hjälp!. 13 Låt min själs fiender komma på skam och gå under. Låt dem som önskar mig olycka höljas i förakt och vanära. 14 Men jag skall alltid hoppas och prisa dig, om och om igen. 15 Min mun skall förkunna din rättfärdighet, din frälsning dagen lång, fastän jag inte har ord till fullo. 16 Jag skall komma i Herrens, HERRENS väldiga kraft, jag skall prisa din rättfärdighet, endast din. 17 Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom, och intill nu förkunnar jag dina under. 18 Överge mig inte, Gud, när jag blir gammal och grå, inte förrän jag fått förkunna om dina gärningar* för nya släkten, om din makt för alla som skall komma. 19 Din rättfärdighet, Gud, når upp till himlen. Du som har gjort så stora ting, Gud, vem är dig lik? 20 Du som har låtit oss se så mycket av nöd och olycka, du skall åter göra oss levande, åter föra oss upp ur jordens djup. 21 Föröka du min storhet och trösta mig igen, 22 så vill jag tacka dig med spel på psaltare för din trofasthet, min Gud, jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige. 23 Mina läppar skall jubla, när jag lovsjunger dig, ja, min själ som du har friköpt. 24 Min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet, ty de som önskade mig olycka kommer på skam och måste blygas.
Förra kapitel                                                                                        Nästa kapitel