Psaltaren 59 2 För sångmästaren, "Fördärva inte", en sång av David, när Saul sände män för att bevaka huset och döda honom. Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare. 3 Rädda mig från ogärningsmännen, fräls mig från blodtörstiga män. 4 De ligger i försåt för mig, mäktiga män gaddar ihop sig mot mig, utan att jag gjort någon överträdelse eller synd, HERRE. 5 Utan att jag begått någon missgärning, rusar de fram och gör sig redo. Vakna, kom till mig och se! 6 HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna upp och ställ alla folk till svars, skona ingen som handlar trolöst! Sela. 7 Var afton kommer de tillbaka, de tjuter som hundar och stryker omkring i staden. 8 Se vad deras munnar spyr ut, svärd är på deras läppar, de tänker: "Vem hör oss?" 9 Men du, HERRE, ler mot dem, du bespottar alla hednafolk. 10 Min* styrka, till dig vill jag hålla mig, ty du, Gud, är min borg. 11 Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se mina förföljares fall. 12 Dräp dem inte, så att mitt folk inte glömmer det. Låt dem irra omkring genom din kraft, störta ner dem, Herre, du vår sköld! 13 Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Låt dem fångas i sitt högmod genom den förbannelse och lögn som de talar. 14 Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer finns till! Låt dem veta att det är Gud som härskar i Jakob, ja, till jordens yttersta ändar. Sela. 15 Var afton kommer de tillbaka, de tjuter som hundar och stryker omkring i staden. 16 De strövar omkring efter föda och gnyr om de inte blir mätta. 17 Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd. Ty du är en borg för mig, en tillflykt när jag är i nöd. 18 Min styrka, dig vill jag lovsjunga, ty du, Gud, är min borg, min nåds Gud. |