Psaltaren 50 1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, har talat, han kallar på jorden från öster till väster. 2 Från Sion, fullkomlig i skönhet, träder Gud fram i glans. 3 Vår Gud kommer, han skall ej tiga. Förtärande eld går framför honom och kring honom stormar det våldsamt. 4 Han kallar på himlen där ovan och på jorden för att döma sitt folk: 5 "Församla till mig mina fromma, som sluter förbund med mig vid offer." 6 Himlarna förkunnar hans rättfärdighet, ty Gud är den som dömer. Sela. 7 "Hör, mitt folk, jag vill tala, Israel, jag vill vittna mot dig: Jag är Gud, din Gud. 8 Det är inte för dina slaktoffer jag vill gå till rätta med dig, dina brännoffer har jag alltid inför mig. 9 Jag vill inte ta tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor, 10 ty alla skogens djur är mina, boskapen på de tusen bergen. 11 Jag känner alla fåglar på bergen, allt som rör sig på marken är mitt. 12 Om jag hungrade skulle jag inte säga det till dig, ty hela jorden är min med allt den rymmer. 13 Skulle jag äta tjurars kött eller dricka bockars blod? 14 Nej, offra lovets offer åt Gud och infria dina löften till den Högste. 15 Ropa till mig på nödens dag, så skall jag rädda dig, och du skall ära mig." 16 Men till den ogudaktige säger Gud: "Hur kan du tala om mina stadgar och ta mitt förbund på din tunga, 17 du som hatar tillrättavisning och kastar mina ord bakom dig? 18 Om du ser en tjuv håller du med honom, och med äktenskapsbrytare ger du dig i lag. 19 Du sprider ondska med din mun och väver samman svek med din tunga. 20 Du sitter och förtalar din bror, du hånar din mors son. 21 Sådant gör du och jag tiger. Då tror du att jag är som du. Men jag skall straffa dig och låta dina ögon se det. 22 Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud, så att jag inte sliter er i stycken utan räddning: 23 Den som offrar lovets offer ärar mig. Den som ger akt på vägen, skall jag låta se Guds frälsning." |