Psaltaren 22 2 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind", en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran. 3 Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, och om natten, men jag får ingen ro. 4 Dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger. 5 På dig förtröstade våra fäder, de förtröstade och du befriade dem. 6 Till dig ropade de och fick hjälp, på dig förtröstade de och kom ej på skam. 7 Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor, föraktad av folket. 8 Alla som ser mig hånar mig, de spärrar upp munnen, de skakar på huvudet: 9 "Anförtro dig åt HERREN! Han skall befria och rädda honom, han har ju honom kär." 10 Det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst. 11 På dig är jag kastad ända från modersskötet, redan i moderlivet var du min Gud. 12 Var inte långt ifrån mig, ty nöd är nära, och ingen finns som hjälper. 13 Tjurar i mängd omger mig, Basans oxar omringar mig. 14 Som glupande och rytande lejon spärrar de upp gapet mot mig. 15 Jag är lik vatten som hälls ut, alla mina leder har skilts åt. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre. 16 Min kraft är uttorkad som en lerskärva, min tunga fastnar i gommen, du lägger mig i dödens stoft. 17 Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, mina händer och fötter har de genomborrat. 18 Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar. 19 De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad. 20 Men du, HERRE, var inte långt borta, du, min styrka, skynda till min hjälp! 21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld. 22 Fräls mig från lejonets gap och från vildoxarnas horn - du bönhör mig. 23 Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig. 24 Ni som fruktar HERREN, lova honom, ära honom, alla Jakobs barn, bäva för honom, alla Israels barn. 25 Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom när han ropade lyssnade han till honom. 26 Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen, jag får infria mina löften inför dem som fruktar honom. 27 De ödmjuka skall äta och bli mätta, de som söker HERREN skall lova honom. Era hjärtan skall leva för evigt. 28 Alla jordens ändar skall tänka på det och omvända sig till HERREN. Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig. 29 Ty riket är HERRENS, han råder över hednafolken. 30 Alla mäktiga på jorden skall äta och tillbe. Inför honom skall de böja knä, alla de som far ner i stoftet, de som ej kan hålla sin själ vid liv. 31 De efterkommande skall tjäna honom, kommande släkten skall få höra om Herren. 32 De skall träda fram och förkunna hans rättfärdighet för det folk som skall födas, att han har gjort det. |