Psaltaren 107 1 Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet. 2 Så säger HERRENS återlösta, de som han har återlöst från fiendens hand, 3 de som han har församlat från länderna, från öster och väster, från norr och söder.* 4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de fann ingen plats där de kunde bo. 5 De var hungriga och törstiga, deras liv tynade bort. 6 Men de ropade till HERREN i sin nöd och han räddade dem ur deras trångmål. 7 Han ledde dem på den rätta vägen, så att de kom till en stad där de kunde bo. 8 Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn, 9 ty han stillade själens törst och mättade själens hunger med sitt goda. 10 De satt i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor, 11 ty de hade varit upproriska mot Guds ord och föraktat den Högstes råd. 12 Han ödmjukade deras hjärtan genom lidande, de kom på fall och hade ingen hjälpare. 13 Men de ropade till HERREN i sin nöd och han frälste dem ur deras trångmål. 14 Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga, han slet sönder deras bojor. 15 Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn, 16 ty han krossade kopparportar och bröt sönder järnbommar. 17 De var dåraktiga och blev plågade för sin upproriskhet och synd. 18 De kände avsky för all mat och var nära dödens portar. 19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål. 20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från undergång. 21 Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn. 22 Må de offra lovets offer och förkunna hans verk med jubel. 23 De som for ut på havet med skepp och drev handel på stora vatten, 24 de såg HERRENS gärningar och hans under i havets djup. 25 Han talade, och stormvind uppstod så att havets vågor gick höga. 26 De for upp mot himlen och ner i djupen, så att de miste modet i sin olycka. 27 De raglade och stapplade som druckna, det var förbi med all deras vishet. 28 Men de ropade till HERREN i sin nöd och han förde dem ut ur deras trångmål. 29 Han stillade stormen och böljorna omkring dem tystnade. 30 De gladdes över att det blev stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville. 31 Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn, 32 må de upphöja honom i folkets församling och prisa honom där de äldste sitter. 33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark 34 och bördigt land till salthed för dess invånares ondskas skull. 35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång. 36 Han lät de hungriga slå sig ner där och bygga en stad där de kunde bo. 37 De besådde åkrar och planterade vingårdar som gav riklig skörd. 38 Han välsignade dem, och de blev mycket talrika. Han lät ej deras boskap minska i antal. 39 När de blev färre och tyngdes av betryck, olyckor och bekymmer, 40 utgöt han förakt över furstarna och lät dem irra omkring i en ödemark utan vägar. 41 Han upphöjde den fattige ur eländet och förökade deras familjer som hjordar. 42 De rättrådiga ser det och gläder sig, och all ondska måste tiga. 43 Den som är vis må lägga märke till detta och tänka på HERRENS nådegärningar. |