Folkbibeln                                                                                           tillbaka

Du skall klicka på versnumret innan nästa sida öppnas och visar de olika översättningarna samtidigt.

Job 31

1 Jag slöt ett förbund med mina ögon: att aldrig se på en ung kvinna. 2 Vilken lott skulle jag annars få av Gud i höjden, vilken del av den Allsmäktige där ovan? 3 Ofärd kommer ju över orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän. 4 Ser inte han mina vägar och räknar alla mina steg? 5 Har jag umgåtts med lögn, har min fot varit snar till svek? 6 Låt honom väga mig på en rättvis våg, så skall Gud få se min rättsinnighet. 7 Har mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt mina ögon, har jag någon fläck på mina händer? 8 Då må en annan äta vad jag har sått, och mina plantor må ryckas upp med roten. 9 Har mitt hjärta förförts av en kvinna, har jag stått på lur vid min nästas dörr? 10 Då må min hustru mala korn åt en annan, och främmande män ligga i hennes famn. 11 Det hade varit en skändlig handling, en straffbar missgärning, 12 en eld som skulle förtära ända till avgrunden och föröda till roten alla mina grödor. 13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt när de hade någon tvist med mig? 14 Vad skulle jag då göra när Gud står upp? När han ställer mig till svars, vad skulle jag säga? 15 Har inte han som skapade mig i moderlivet skapat också dem? Är det inte en enda som har berett oss i modersskötet? 16 Har jag nekat de fattiga vad de önskat eller låtit änkans ögon försmäkta? 17 Har jag ensam ätit mitt bröd, utan att den faderlöse fått äta av det? 18 Nej, från min ungdom har jag uppfostrat honom som en far, och från första stund har jag tagit mig an änkor. 19 Har jag sett någon förgås utan kläder, eller en fattig utan något att skyla sig med? 20 Har inte hans hjärta välsignat mig och fick han ej värma sig i ull från mina lamm? 21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse när jag såg mig ha medhåll i porten? 22 Då må min axel lossna från min skuldra och min arm brytas från sin led. 23 Jag måste då frukta bestraffning från Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät. 24 Satte jag mitt hopp till guldet, kallade jag det rena guldet min förtröstan? 25 Gladdes jag över att min rikedom blev stor och att min hand förvärvade så mycket? 26 Hände det, när jag såg solljuset, hur det sken, och månen, hur härlig den skred fram, 27 att mitt hjärta i hemlighet lät sig förföras och jag gav dem en handkyss? 28 Också det hade varit en straffbar missgärning, ty jag hade då förnekat Gud i höjden. 29 Har jag glatt mig åt min fiendes olycka, fröjdat mig när något ont drabbade honom? 30 Nej, jag tillät inte min mun att synda genom att med en förbannelse begära hans liv. 31 Mitt husfolk kan vittna: "Var och en fick mätta sig med kött vid hans bord." 32 Främlingen behövde ej övernatta på gatan, jag öppnade mina dörrar mot vägen. 33 Har jag dolt mina överträdelser likt Adam och gömt min missgärning inom mig, 34 av fruktan för allt folket och av rädsla för fränders förakt, så att jag teg och ej gick utanför min dörr? 35 O, att jag hade någon som lyssnade på mig! Se, här är min underskrift. Den Allsmäktige må svara mig. Låt mig se min motparts anklagelseskrift! 36 Sannerligen, jag skulle bära den på min skuldra, jag skulle fästa den på mig som en krona. 37 Jag skulle berätta för honom om alla mina steg, som en furste skulle jag möta honom. 38 Har min mark ropat över mig, har dess fåror gråtit med varandra? 39 Har jag ätit frukten från den utan att betala, eller sugit ut dem som brukade jorden? 40 Då må törne växa upp i stället för vete, ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
Förra kapitel                                                                                        Nästa kapitel