Job 11 1 Då tog Sofar från Naama till orda och sade: 2 Skall ett sådant ordflöde stå oemotsagt och en sådan mångordig man få rätt? 3 Skall ditt tomma prat få män att tiga, skall du håna utan att någon får dig att skämmas? 4 Du säger: "Min undervisning är ren, och utan fläck är jag inför dina ögon". 5 Om ändå Gud ville tala och öppna sin mun mot dig, 6 uppenbara för dig visdomens hemligheter, ty han äger förstånd i dubbelt mått. Då skulle du inse att Gud kan låta din missgärning vara glömd. 7 Kan du utforska Guds djuphet? Kan du utröna den Allsmäktiges fullkomlighet? 8 Hög som himlen är den - vad kan du göra? Djupare än dödsriket är den - vad kan du förstå? 9 Dess längd sträcker sig längre än jorden, och bredden överträffar havet. 10 Om han far fram och fängslar någon, och kallar till doms - vem kan hindra honom? 11 Ty han känner lögnens män och ser ondskan, skulle han inte bry sig om det? 12 Om en dåre kan få förstånd då kan en vildåsna födas till människa. 13 Om du rätt bereder ditt hjärta och sträcker ut dina händer till honom, 14 om du skaffar undan dina händers fördärv och ej låter orättfärdighet bo i dina tält, 15 då skall du lyfta upp ditt ansikte utan skam, du står trygg och har inget att frukta. 16 Ty du skall glömma ditt elände, minnas det likt bortrunnet vatten. 17 Ditt liv skall stråla klarare än middagsljuset, och mörkret skall vara som morgonljuset. 18 Du skall vara trygg, ty det finns hopp. Du skall se dig omkring och trygg gå till vila. 19 Du skall lägga dig utan att någon förskräcker dig, och många skall söka vinna din gunst. 20 Men de ogudaktigas ögon skall tyna bort, för dem skall ingen tillflykt finnas, deras hopp skall vara att få ge upp andan. |