Jeremia 2 1 HERRENS ord kom till mig. Han sade: 2 Gå och predika för Jerusalem. Säg: Så säger HERREN: Jag minns din ungdoms hängivenhet, hur du älskade mig under din brudtid och följde mig i öknen, i landet där man inte sår. 3 Israel var heligt för HERREN, den första frukten av hans skörd. Alla som äter av den drar på sig skuld, olycka drabbar dem, säger HERREN. 4 Hör HERRENS ord, ni av Jakobs hus, ni alla släkter av Israels hus. 5 Så säger HERREN: Vad har era fäder funnit hos mig som är orätt, eftersom de gick bort ifrån mig och följde värdelösa avgudar och själva blev värdelösa? 6 De frågade inte: "Var är HERREN, han som förde oss upp ur Egyptens land, han som ledde oss i öknen, det öde och oländiga landet, torkans och dödsskuggans land, det land där ingen färdas och där ingen människa bor?" 7 Jag förde er in i det bördiga landet och ni fick äta dess frukt och dess goda. Men när ni hade kommit dit orenade ni mitt land och gjorde min arvedel avskyvärd. 8 Prästerna frågade inte: "Var är HERREN?" De som hade hand om lagen kände mig inte, och herdarna var trolösa mot mig. Profeterna profeterade i Baals namn och följde sådana som inte kunde hjälpa. 9 Därför skall jag på nytt gå till rätta med er, säger HERREN. Också med era barnbarn skall jag gå till rätta. 10 Drag bort till kitteernas öar och se efter, sänd bud till Kedar och undersök noga, se om något sådant har skett där: 11 Har ett hednafolk någonsin bytt bort sina gudar? Och ändå är de inga gudar. Men mitt folk har bytt bort sin härlighet mot en avgud som inte kan hjälpa. 12 Häpna över detta, ni himlar, rys av stor förfäran, säger HERREN. 13 Ty mitt folk har begått en dubbel synd: De har övergivit mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten. 14 Är Israel en träl eller en hemfödd slav? Varför har han lämnats till plundring? 15 Unga lejon ryter mot honom, man hör dem morra. De gör hans land till en ödemark. Hans städer bränns ner så att ingen kan bo i dem. 16 Även Nofs och Tachpanches barn betar din hjässa kal. 17 Men är det inte du själv som vållar dig detta, genom att du överger HERREN, din Gud, när han vill leda dig på den rätta vägen? 18 Varför vill du fara till Egypten för att dricka av Sihors vatten? Och varför vill du fara till Assyrien för att dricka av flodens vatten? 19 Det är din ondska som tuktar dig, och ditt avfall som straffar dig. Inse därför och tänk på hur ont och bittert det är att du överger HERREN, din Gud, och inte fruktar mig, säger Herren, HERREN Sebaot. 20 Redan för länge sedan bröt jag sönder ditt ok och slet av dina band, men du sade: "Jag vill inte tjäna dig." På alla höga kullar och under alla gröna träd lade du dig ner och bedrev otukt. 21 Jag hade planterat dig som en ädel vinstock av helt och hållet äkta slag. Hur har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av en främmande vinstock? 22 Om du än tvättar dig med soda och tar aldrig så mycket såpa, syns ändå din synds fläckar inför mig, säger Herren, HERREN. 23 Hur kan du säga: "Jag har inte orenat mig, jag har inte följt baalerna?" Tänk efter hur du bar dig åt i dalen, kom ihåg vad du har gjort! Du är lik ett ystert kamelsto som löper hit och dit, 24 lik en vildåsna, van vid öknen, en som flåsar i sin brunst. Vem kan hålla tillbaka hennes lusta? Den som vill komma till henne, behöver inte löpa sig trött. Vid parningstiden finner de henne lätt. 25 Akta din fot så att du inte tappar skon, och din strupe så att den inte blir torr av törst. Men du svarar: "Du anstränger dig förgäves. Jag älskar främmande gudar, och dem vill jag följa." 26 Liksom tjuven står med skam när han ertappas, så skall Israels hus komma på skam med sina kungar och furstar, sina präster och profeter, 27 de som säger till trästycket: "Du är min fader", och till stenen: "Du har fött mig". Ty de vänder ryggen mot mig och inte ansiktet. Men i olyckans tid ropar de: Stå upp och rädda oss! 28 Var finns då dina gudar som du gjorde åt dig? Låt dem stå upp! Kan de rädda dig i din olyckas tid? Ty du, Juda, har lika många gudar som du har städer! 29 Varför vill ni gå till rätta med mig? Ni har alla vänt er bort från mig, säger HERREN. 30 Förgäves har jag slagit era barn. De har inte låtit sig tillrättavisas. Likt ett lejon som vållar fördärv har ert eget svärd slukat era profeter. 31 Du onda släkte, ge akt på HERRENS ord! Har jag varit en öken för Israel eller ett land av mörker? Varför säger mitt folk: Vi har gjort oss fria, vi kommer inte mer till dig? 32 Inte glömmer en jungfru sina smycken eller en brud sin utstyrsel? Men mitt folk har i alla tider glömt mig. 33 Hur skickligt går du inte till väga när du söker kärlek! Därför kan också de sämsta kvinnor lära av dina vägar. 34 På dina mantelflikar finner man blod av fattiga och oskyldiga, fastän de inte ertappats vid inbrott. 35 Trots allt detta säger du: "Jag är oskyldig. Han är inte längre vred på mig." Men jag vill gå till rätta med dig, därför att du säger: "Jag har inte syndat." 36 Varför far du än hit än dit för att ta en annan väg? Du skall bli besviken på Egypten liksom du blev besviken på Assyrien. 37 Också därifrån måste du gå din väg med händerna över huvudet. Ty HERREN förkastar dem som du förtröstar på, du skall inte ha framgång genom dem. |