Höga visan 4 1 Vad du är skön, min älskade vad du är skön! Dina ögon är som duvor, där de skymtar genom din slöja. Ditt hår är likt en hjord av getter som strömmar ner för Gileads berg. 2 Dina tänder liknar en hjord av nyklippta tackor, nyss uppkomna ur badet, allesammans med tvillingar. Ofruktsam är ingen ibland dem. 3 Dina läppar är som ett rosenrött band, och skön är din mun. Lik ett brustet granatäpple är din kind, där den skymtar genom din slöja. 4 Din hals är lik Davids torn, där vapen förvaras, och där tusen sköldar hänger, hjältarnas alla sköldar. 5 Dina bröst liknar ett killingpar, tvillingar av en gasell, som går i bet bland liljor. 6 När dagen blir sval och skuggorna flyr, vill jag gå bort till myrraberget, till den rökelsedoftande höjden. 7 Du är alltigenom skön, min vän, på dig finns ingen fläck. 8 Kom med mig från Libanon, min brud, kom med mig från Libanon. Skåda ner från Amanas topp, från toppen av Senir och Hermon, från lejonens hålor, från leopardernas berg. 9 Du har tagit mitt hjärta, du min syster, min brud. Du har tagit mitt hjärta med en enda blick, med en enda länk av kedjan kring in hals. 10 Hur skön är inte din kärlek, du min syster, min brud! Hur ljuv är inte din kärlek, ja, mer ljuv än vin, och doften av dina salvor mer än all väldoft. 11 Av sötma dryper dina läppar, min brud, din tunga gömmer honung och mjölk, och doften av dina kläder är som Libanons doft. 12 En tillsluten lustgård är min syster, min brud, en tillsluten brunn, en förseglad källa. 13 Som en plantering av granatträd skjuter du upp med utsökta frukter, med hennablommor och nardusplantor, 14 med nardus och saffran, kalmus och kanel och rökelseträd av alla slag, med myrra och aloe och de finaste kryddor av alla slag. 15 En källa i lustgården är du, en brunn med friskt vatten, ett rinnande flöde från Libanon. 16 Vakna upp, du nordanvind, kom, du sunnanvind. Blås genom min lustgård, låt dess väldoft strömma ut. Låt min vän komma till sin lustgård och äta dess utsökta frukter. |