Psaltaren 108 2 En sång, en psalm av David. Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära. 3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden. 4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen. 5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna. 6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära. 7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig. 8 Gud har talat i sin helgedom: ”Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal. 9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, 10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.” 11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom? 12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? 13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. 14 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. |