Psaltaren 65 2 För sångmästaren; en psalm; en sång av David. Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte. 3 Du som hör bön, till dig kommer allt kött. 4 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser. 5 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel. 6 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran; 7 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt; 8 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm. 9 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel. 10 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden. 11 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du. 12 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma. 13 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd. 14 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger. |