Psaltaren 63 2 En psalm av David, när han var i Juda öken.Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten. 3 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära. 4 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig. 5 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer. 6 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun, 7 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig. 8 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skugga jublar jag. 9 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig. 10 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup. 11 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda. 12 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad. |