Psaltaren 6 2 För sångmästaren, med strängaspel, till Seminit; en psalm av David. HERRE, straffa mig icke i din vrede, och tukta mig icke i din förtörnelse. 3 Var mig nådig, HERRE, ty jag försmäktar; hela mig, HERRE, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt. 4 Ja, min själ är storligen förskräckt; ack HERRE, huru länge? 5 Vänd åter, HERRE, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull. 6 Ty i döden tänker man icke på dig; vem tackar dig i dödsriket? 7 Jag är så trött av suckande; var natt fuktar jag min säng och väter mitt läger med mina tårar. 8 Av sorg är mitt öga förmörkat; det har åldrats för alla mina ovänners skull. 9 Viken bort ifrån mig, alla I ogärningsmän; ty HERREN har hört min högljudda gråt. 10 HERREN har hört min åkallan, min bön upptager HERREN. 11 Alla mina fiender skola komma på skam och storligen förskräckas; de skola vika tillbaka och komma på skam med hast. |