Psaltaren 42 2 För sångmästaren; en sång av Koras söner. Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud. 3 Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte? 4 Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: ”Var är nu din Gud?” 5 Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran. 6 Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom. 7 Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg. 8 Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig. 9 Om dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud. 10 Jag vill säga till Gud, min klippa: ”Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?” 11 Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: ”Var är nu din Gud?” 12 Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud. |