Psaltaren 30 2 En psalm, en sång av David, vid templets invigning. Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig. 3 HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig. 4 HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven. 5 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn. 6 Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel. 7 Jag sade, när det gick mig väl: ”Jag skall aldrig vackla.” 8 HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag. 9 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag: 10 ”Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet? 11 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.” 12 Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje. 13 Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen. |