Psaltaren 129 2 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom – så säge Israel – mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga. 3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror. 4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band. 5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion. 6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp; 7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn, 8 och de som gå där fram kunna icke säga: ”HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.” |