Jona 2 1 Men HERREN sände en stor fisk, som slukade upp Jona. Och Jona var i fiskens buk tre dagar och tre nätter. 2 Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk. 3 Han sade: ”Jag åkallade HERREN i min nöd, och han svarade mig; från dödsrikets buk ropade jag, och du hörde min röst. 4 Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmen omslöt mig, alla dina svallande böljor gingo över mig. 5 Jag tänkte då: ’Jag är bortdriven ifrån dina ögon.’ Men jag skall åter få skåda upp mot ditt heliga tempel. 6 Vatten omvärvde mig in på livet, djupet omslöt mig; sjögräs omsnärjde mitt huvud. 7 Till bergens grund sjönk jag ned, jordens bommar slöto sig bakom mig för evigt. Men du förde min själ upp ur graven, HERRE, min Gud. 8 När min själ försmäktade i mig, då tänkte jag på HERREN, och min bön kom till dig, i ditt heliga tempel. 9 De som hålla sig till fåfängliga avgudar, de låta sin nåds Gud fara. 10 Men jag vill offra åt dig, med högljudd tacksägelse; vad jag har lovat vill jag infria; frälsningen är hos HERREN!” 11 Och på HERRENS befallning kastade fisken upp Jona på land. Jona i Nineve. |