Sakarja 1 1 Uti åttonde månadenom, i andro årena (Konungs) Darios, skedde detta HERRANS ord till ZacharIa, Berechia son, Iddo sons, den Propheten, och sade: 2 HERREN hafver vred varit uppå edra fäder. 3 Och säg; till dem: Detta säger HERREN Zebaoth: Vänder eder till mig, säger HERREN Zebaoth; så vill jag vända mig till eder, säger HERREN Zebaoth. 4 Varer icke såsom edra fäder, hvilkom de förre Propheter predikade, och sade: så säger HERREN Zebaoth: Vänder eder ifrån edra onda vägar, och ifrån edart onda väsende; men de hörde intet, och skötte intet om mig, säger HERREN. 5 Hvar äro nu edre fäder och Propheter? Lefva de ock ännu? 6 Hafva min ord och mina rätter, som jag böd, genom mina tjenare Propheterna, icke kommit intill edra fäder? att de hafva måst vända sig om, och säga: Lika som HERREN Zebaoth i sinnet hade att göra emot oss, efter som vi gingom och gjordom; alltså hafver han ock gjort emot oss. 7 På fjerde och tjugonde dagen i ellofte månadenom, som är den månaden Sebat, uti andro årena (Konungs) Darios, skedde detta HERRANS ord till ZacharIa, Berechia son, Iddo sons, den Propheten, och sade: 8 Jag såg om nattena, och si, en man satt på enom rödom häst, och han höll ibland myrtenträ i dalenom; och bakför honom voro röde, brune och hvite hästar. 9 Och jag sade: Min herre, ho äro desse? Och Ängelen, som med mig talade, sade till mig: Jag vill kungöra dig, ho desse äro. 10 Och mannen, som höll ibland myrtenträn, svarade, och sade: Desse äro de som HERREN utsändt hafver till att draga genom landet. 11 Men de svarade HERRANS Ängel, som ibland myrtenträn höll, och sade: Vi hafve dragit igenom landet; och si, all land sitta stilla. 12 Då svarade HERRANS Ängel, och sade: HERRE Zebaoth, huru länge vill du då icke förbarma dig öfver Jerusalem, och öfver Juda städer, uppå hvilka du hafver vred varit i dessa sjutio år? 13 Och HERREN svarade Änglenom, som med mig talade, vänlig ord, och tröstelig ord. 14 Och Ängelen, som med mig talade, sade till mig: Predika, och säg: Detta säger HERREN Zebaoth: Jag hafver stort nit haft öfver Jerusalem och Zion. 15 Men jag är ganska vred uppå de stolta Hedningar; ty jag var icke utan litet vred, men de hulpo till förderf. 16 Derföre så säger HERREN: Jag vill åter vända mig till Jerusalem med barmhertighet; och mitt hus skall deruti uppbygdt varda, säger HERREN Zebaoth; dertill skall timbersnöret i Jerusalem draget varda. 17 Och predika ytterligare, och säg: Detta säger HERREN Zebaoth: Mina städer skall åter gå väl, och HERREN skall åter trösta Zion, och skall åter utvälja Jerusalem. |