Psaltaren 5 2 En Psalm Davids, till att föresjunga för arfvet. HERRE, hör min ord; gif akt uppå mitt tal. 3 Gif akt uppå, mitt rop, min Konung, och min Gud; ty jag vill bedja inför dig. 4 HERRE, bittida hör mina röst; bittida vill jag skicka mig till dig, och taga der vara, uppå. 5 Ty du äst icke den Gud, hvilkom ett ogudaktigt väsende behagar; den der ond är, han blifver icke för dig. 6 De storordige bestå intet för din ögon; alla ogerningsmän hatar du. 7 Du förgör de lögnaktiga; HERREN hafver en styggelse vid de blodgiruga och falska. 8 Men jag vill gå in i ditt hus på, dina stora barmhertighet, och tillbedja emot ditt helga tempel i dine fruktan. 9 HERRE, led mig i dine rättfärdighet, för mina fiendars skull; gör din väg rättan för mig. 10 Ty uti deras mun är intet visst: deras innersta är vedermöda; deras strupe är en öppen graf; med deras tungor skrymta de. 11 Döm dem, Gud, att de måga falla af sitt uppsåt; drif dem ut för deras stora öfverträdelses skull; ty de äre dig gensträfvige. 12 Låt glädja sig alla dem som trösta uppå dig, evinnerliga låt dem fröjda sig; ty du beskärmar dem; låt dem i dig glade vara, som ditt Namn kärt hafva. 13 Ty du, HERRE, välsignar de rättfärdiga; du kröner dem med nåde, såsom med en sköld. |