Psaltaren 40 2 En Psalm Davids, till att föresjunga. Jag förbidde HERRAN; och han böjde sig till mig, och hörde mitt rop; 3 Och drog mig utu den grufveliga kulone, och utu träcken; och satte mina fötter uppå ett hälleberg, så att jag visst gå kan; 4 Och hafver gifvit mig en ny viso i munnen till att lofva vår Gud. Det skola månge se, och frukta HERRAN, och hoppas uppå honom. 5 Säll är den som sitt hopp sätter till HERRAN, och icke vänder sig till de högfärdiga, och de der med lögn umgå. 6 HERRE, min Gud, stor äro din under, och dine tankar som du på oss bevisar; dig är ingen ting lik. Jag vill förkunna dem, och deraf säga, ändock de stå icke till att räkna. 7 Offer och spisoffer behaga dig intet; men öronen hafver du öppnat mig. Du vill hvarken bränneoffer eller syndoffer. 8 Då sade jag: Si, jag kommer; i bokene är skrifvet om mig. 9 Din vilja, min Gud, gör jag gerna; och din lag hafver jag i mitt hjerta. 10 Jag vill predika rättfärdigheten uti den stora församlingen. Si, jag vill icke låta stoppa mig munnen till; HERRE, du vetst det. 11 Dina rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjerta; om dina sanning och om dina salighet talar jag. Jag fördöljer icke dina godhet och trohet, uti den stora församlingen. 12 Men, HERRE, vänd dock icke dina barmhertighet ifrå mig; låt dina godhet och trohet bevara mig alltid. 13 Ty mig är ondt uppåkommet, der intet tal på är; mina synder hafva tagit mig fatt, så att jag icke se kan; de äro flera än håren på mitt hufvud, och mitt hjerta hafver öfvergifvit mig. 14 Låt det täckas, dig, HERRE, att du undsätter mig; skynda dig, HERRE, till att hjelpa mig. 15 Skämme sig, och på skam komme, alle de som efter mina själ stå, att de skola förgöra henne; falle tillrygga, och komme på skam de mig ondt unna. 16 Förskräcke sig uti sine skam de som öfver mig ropa: Så, så. 17 Fröjde sig och vare glade i dig, alle de som fråga efter dig; och de som dina salighet älska, säga alltid: HERREN vare högeliga lofvad. 18 Ty jag är fattig och elände, men Herren sörjer för mig. Du äst min hjelpare och förlossare; min Gud, förtöfva icke. |