Psaltaren 147 1 Lofver HERRAN; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit. 2 HERREN bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel. 3 Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda. 4 Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn. 5 Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar. 6 HERREN upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena. 7 Sjunger till skiftes HERRANOM med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo; 8 Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter; 9 Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom. 10 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben. 11 HERREN hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas. 12 Prisa, Jerusalem, HERRAN; lofva, Zion, din Gud. 13 Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig. 14 Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete. 15 Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga. 16 Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko. 17 Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost? 18 Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp. 19 Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter. 20 Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja. |