Psaltaren 146 1 Halleluja. Lofva HERRAN, min själ. 2 Jag vill lofva HERRAN, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är. 3 Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa. 4 Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag. 5 Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på HERRAN hans Gud står; 6 Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga; 7 Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. HERREN löser de fångna. 8 HERREN gör de blinda seende; HERREN upprättar de som nederslagne äro; HERREN älskar de rättfärdiga. 9 HERREN bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg. 10 HERREN är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja. |