Predikaren 11 1 Låt ditt bröd fara öfver vatten, så varder du det finnandes i längdene. 2 Skift ut emellan sju, ock emellan åtta; ty du vetst icke, hvad olycka på jordene komma kan. 3 När molnskyarna fulle äro, så gifva de regn på jordena; och när trät faller, det falle söderut, eller norrut, på hvilket rum det faller, der blifver det liggandes. 4 Den som aktar på vädret, han sår intet, och den som uppå skyarna skådar, han skär intet upp. 5 Såsom du icke vetst vädrens väg, och huru benen i moderlifvet tillredd varda, så kan du ock icke veta Guds verk, som han allt gör. 6 Så dina säd om morgonen, och håll icke upp med dine hand om aftonen; ty du vetst icke, hvilketdera bättre lyckas kan; och om både lyckades, så vore det dess bättre. 7 Ljuset är sött, och ögonen är ljuft att se solena. 8 Om en menniska i lång tid lefver, och är glad i all ting, så tänker han dock allenast på de onda dagar, att de så månge äro; ty allt det honom vederfars, är fåfängelighet. 9 Så gläd dig nu, du yngling, i dinom ungdom, och låt ditt hjerta vara gladt i dinom ungdom; gör hvad dino hjerta lyster, och dinom ögom behagar; och vet, att Gud skall, för allt detta, hafva dig fram för domen. 10 Lägg bort sorg utaf ditt hjerta, och kasta bort det onda ifrå dinom kropp; ty barndom och ungdom är fåfängelighet. |