Ordspråksboken 25 1 Desse äro ock Salomos Ordspråk, hvilka här tillsatt hafva Hiskia män, Juda Konungs. 2 Det är Guds ära ena sak fördölja; men Konungars ära är ena sak utransaka. 3 Himmelen är hög, och jorden djup; men Konungars hjerta är oransakeligit. 4 Man kastar bort slagget ifrå silfret, så varder der ett rent käril utaf. 5 Man kastar ett ogudaktigt väsende bort ifrå Konungenom, så varder hans säte med rättfärdighet befäst. 6 Pråla icke för Konungenom, och träd icke fram der de store stå. 7 Ty det är dig bättre, när man till dig säger: Gack hitupp; än att du skulle för Förstanom förnedrad varda, det din ögon se måste. 8 Var icke hastig till att träta: ty hvad vill du sedan göra, när din nästa dig skämt hafver? 9 Handla dina sak med din nästa, och uppenbara icke ens annars hemlighet; 10 På det att den det hörer icke skall tala dig illa till, och ditt onda rykte icke återvänder. 11 Ett ord i sinom tid taladt är såsom ett gyldene äple uti silfskålom. 12 Den som en visan straffar, och han lyder honom, det är såsom en gyldene örnaring, och ett gyldene halsband. 13 Lika som snököld i andstiden, så är ett troget bådskap honom, som det sändt hafver, och vederqvicker sins herras själ. 14 Den der mycket talar, och håller intet, är såsom ett moln och väder utan regn. 15 Genom tålamod varder en Förste blidkad, och en len tunga stillar hårdhetena. 16 Finner du hannog, så ät så mycket som behöfves af honom, att du icke för mätt varder, och spyr det ut. 17 Drag din fot tillbaka ifrå dins nästas hus; han måste ledas vid dig, och varda dig vred. 18 Den som emot sin nästa falskt vittnesbörd talar, han är ett spjut, svärd och skarp pil. 19 Föraktarens hopp i nödenes tid är såsom en rutten tand, och en oviss fot. 20 Den för ett bedröfvadt hjerta visor qväder, det är såsom en sönderrifven klädnad om vintren, och ättika på krito. 21 Hungrar din ovän, så spisa honom med bröd; törstar han, så gif honom vatten dricka; 22 Ty du samkar kol tillhopa uppå hans hufvud, och HERREN vedergäller dig det. 23 Nordanväder gör storm, och en hemlig tunga gör ett oblidt ansigte. 24 Det är bättre att sitta uti en vrå på taket, än när en trätosamma qvinno i ett stort nus. 25 Ett godt rykte utaf fjerran land är lika som kallt vatten ene törstigo själ. 28 En rättfärdig, som för enom ogudaktigom faller, är såsom en rörd brunn och en förderfvad källa. 27 Den som för mycken hannog äter, det är icke godt; och den svår ting utransakar, det varder honom för svårt. 28 En man, som sin anda icke hålla kan, han är såsom en öppen stad utan murar. |