Ordspråksboken 12 1 Den sig gerna straffa låter, han varder klok; men den der ostraffad vara vill, han blifver en dåre. 2 Den der from är, honom vederfars tröst af HERRANOM; men en ond man varder förkastad. 3 Ett ogudaktigt väsende främjar menniskona intet; men dens rättfärdigas rot skall blifva. 4 En idog qvinna är sins mans krona; men en oidog är såsom var i hans ben. 5 De rättfärdigas tankar äro redelige; men de ogudaktigas anslag äro bedrägeri. 6 De ogudaktigas anslag vakta efter blod; men de frommas mun friar dem. 7 De ogudaktige skola varda omstörte, och icke mer vara till; men dens rättfärdigas hus blifver beståndandes. 8 Ett godt råd varder (dock på ändalyktene) lofvadt; men arg list kommer på skam. 9 Den som ringa är, och tager vara uppå sitt, han är bättre än den der stor vill vara, och honom fattas bröd. 10 Den rättfärdige förbarmar sig öfver sin ök; men de ogudaktigas hjerta är obarmhertigt. 11 Den som sin åker brukar, han skall få bröd tillfyllest; men den som går efter de ting, som intet af nödene äro, han är en dåre. 12 Dens ogudaktigas lust är till att göra skada; men dens rättfärdigas rot skall bära frukt. 13 Den onde varder gripen i sin egen falska ord; men den rättfärdige undkommer ångest. 14 Mycket godt kommer enom genom munsens frukt; och menniskone varder vedergullet efter som hennes händer förtjent hafva. 15 Enom dåra behagar hans sed väl; men den der råde lyder, han är vis. 16 En dåre beviser sina vrede snarliga; men den der smälek fördöljer, han är vis. 17 Den som sannfärdig är, han säger hvad rätt är; men ett falskt vittne bedrager. 18 Den der ovarliga talar, han stinger såsom ett svärd; men de visas tunga är helsosam. 19 En sannfärdig mun består evigliga; men en falsk tunga består icke länge. 20 De som något ondt råda, bedraga sig sjelfva; men de som tillfrid råda, de skola glädja sig deraf. 21 Dem rättfärdiga varder intet ondt vederfarandes; men de ogudaktige skola med olycko fulla varda. 22 Falske munnar äro HERRANOM en styggelse; men de som troliga handla, de behaga honom väl. 23 En vis man gör icke mycket af sin klokhet; men de dårars hjerta utropar sin dårskap. 24 En trifven hand skall varda väldig; men den som som lat är, hon måste skatt gifva. 25 Sorg i hjertana kränker; men ett vänligit ord fröjdar. 26 Den rättfärdige hafver bättre än hans näste; men de ogudaktigas väg förförer dem. 27 Enom latom lyckas icke hans handel; men en trifven menniska varder rik. 28 På rättom väg är lif, och på farnom stig är ingen död. |