Hesekiel 8 1 Och det begaf sig uti sjette årena, på femte dagen i sjette månadenom, att jag satt i mino huse, och de äldste af Juda såta för mig; der föll Herrans HERRANS hand öfver mig. 2 Och si, jag såg, att hvad som nedanför hans länder var, det var lika som en eld, men ofvan hans länder var det ganska klart. 3 Och han räckte ut lika som ena hand, och fattade mig i mitt hufvudhår; så upptog mig ett väder emellan himmel och jord, och förde mig till Jerusalem uti ene Guds syn, till den innersta dörrena, som norrut är, der ett beläte stod, husherranom till förtret. 4 Och si, der var Israels Guds härlighet, lika som jag henne tillförene sett hade i markene. 5 Och han sade till mig: Du menniskobarn, lyft din ögon upp norrut. Och då jag upplyfte min ögon norrut, si, då stod det förtretliga belätet norrut vid altareporten, der man ingår. 6 Och han sade till mig: Du menniskobarn, ser du ock hvad desse göra; nämliga den stora styggelsen, som Israels hus här gör, att de ju skola drifva mig långt ifrå minom helgedom? Men du skall ännu se större styggelser. 7 Och han hade mig intill gårdsens port, och jag såg, och si, der var ett hål på väggene. 8 Och han sade till mig: Du menniskobarn, bryt igenom väggena. Och som jag bröt igenom väggena, si, då var der en dörr. 9 Och han sade till mig: Gack derin, och se de slemma styggelser, som de här göra. 10 Och då jag kom in, och såg till, si, då voro der allahanda beläte, matkars och djurs, alltsammans styggelse, och allahanda Israels hus afgudar, allestäds omkring väggarna gjorda; 11 För hvilkom stodo sjutio män af de äldsta i Israels hus. och Jaasanja, Saphans son, stod också ibland dem; och hvardera hade sitt rökverk i handene, och ett tjockt damb gick upp af rökverket. 12 Och han sade till mig: Du menniskobarn, ser du hvad de äldste af Israels hus göra i mörkrena, hvar och en i sin skönasta kammar? Ty de säga: HERREN ser oss intet, utan HERREN hafver öfvergifvit landet. 13 Och han sade till mig: Du skall ännu se större styggelser, som de göra. 14 Och han hade mig intill den porten på HERRANS hus, som nordantill är, och si, der såta qvinnor, som begreto Thammus. 15 Och han sade till mig: Du menniskobarn, ser du detta? Men du skall ännu större styggelser se, än desse äro. 16 Och han hade mig in uti inra gården åt HERRANS hus; och si, för dörrene åt HERRANS tempel, emellan förhuset och altaret, voro fem och tjugu män, som hade vändt sin rygg åt HERRANS tempel, och ansigtet österut, och tillbådo emot solenes uppgång. 17 Och han sade till mig: Du menniskobarn, ser du detta? Är detta Juda huse en ringa ting, att de här all sådana styggelser göra, efter de dock eljest öfver allt landet öfvervåld och orätt bedrifva, och fara till och reta mig; och si, de hålla en löfqvist för näsone. 18 Derföre skall jag ock handla emot dem med grymhet, och mitt öga skall hvarken skona dem, eller öfverse med dem; och om de än ropa med höga röst för min öron, så vill jag dock intet höra dem. |