Jesaja 22 1 Detta är tungen öfver synedalen: Hvad är eder, att I så alle löpen på taken? 2 Du vast full med gny, en stad full med folk, en glad stad; dine slagne äro icke med svärd slagne, och icke döde blefne i strid; 3 Utan alle dine höfvitsmän äro tillika bortvekne för båga, och fångne; alle de, Som man uti dig funnit hafver, äro fångne, och långt bortflydde. 4 Derföre säger jag: Går ifrå mig, låter mig bitterliga gråta; farer icke efter att hugsvala mig öfver mins folks dotters förstöring. 5 Ty det är en bullers, förtryckelses och bekymmers dag af HERRANOM Zebaoth, i synedalenom, för murarnas undergrafnings skull, och för ropets skull på berget. 6 Ty Elam drager med koger, vagnar, folk och resenärar, och Kir glimmar af sköldar. 7 Och skall ske, att dina utkorade dalar skola med vagnar fulle varda, och resenärer skola lägga sig för portarna. 8 Då skall Juda förlåt öppnad varda, att man skall kunna se, på den tiden, tygen uti skogshuset. 9 Och I skolen se refvorna många vara på Davids stad, och skolen församla vatten uti dem nedra dammenom. 10 I skolen ock räkna, husen i Jerusalem, ja, I skolen afbryta husen, till att befästa murarna. 11 Och I skolen göra ena vattugraf, emellan båda murarna af den gamla dammens vatten; likväl sen I icke uppå den som detta gör, och skåden icke på den som sådant beställt hafver fjerranefter. 12 Derföre skall Herren, HERREN Zebaoth på den tiden låta utropa, att man skall gråta och jämra sig, och kulla sig, och draga säck uppå; 13 Ändock nu, si; intet annat är än glädje, slagta oxar, dräpa får, äta kött, dricka vin, och säga: Låt oss äta och dricka, vi måste dock i morgon dö. 14 Detta är för HERRANS Zebaoths öron uppenbart. Hvad gäller, om eder denna missgerningen förlåtas skall, tilldess I dön, säger Herren, HERREN Zebaoth. 15 Så säger Herren, HERREN Zebaoth: Gack in till räntomästaren Sebna, hofmästaren, och säg till honom: 16 Hvad hafver du här? Hvem hörer du till? att du låter dig hugga en graf, såsom den der låter sig hugga en graf i höjdene, och såsom den der låter sig göra en boning i bergklippone? 17 Si, HERREN skall förkasta dig, såsom en stark man någon bortkastar, och nederkrafsa dig; 18 Och skall omdrifva dig, såsom ett klot på vida mark; der skall du dö, der skola dina kosteliga vagnar blifva med dins herras hus försmädelse. 19 Och jag skall störta dig ifrå ditt stånd, och sätta dig af ditt ämbete. 20 Och på den tiden vill jag kalla min tjenare Eliakim, Hilkia son; 21 Och draga din kjortel uppå honom, och omgjorda honom med ditt bälte, och gifva ditt välde uti hans hand, att han skall vara deras fader, som i Jerusalem och Juda hus bo; 22 Och skall lägga Davids hus nyckel uppå hans axlar, att han skall upplåta, och ingen skall tillsluta; att han skall tillsluta, och ingen upplåta. 23 Och jag vill inslå honom för en nagla på ett fast rum, och han skall hafva ärones stol uti sins faders hus; 24 Att man skall hänga uppå honom all hans faders hus härlighet, barn och barnabarn, all små tyg, både dryckekar och allahanda strängaspel. 25 På den tiden, säger HERREN Zebaoth, skall nagelen borttagen varda, den på det fasta rummet står, så att han skall söndergå och falla, och hans börda förgås; ty HERREN säger det. |