Fjärde Moseboken 9 1 Och HERREN talade med Mose uti Sinai öken, i andra årena, sedan de voro dragne utur Egypti land, i första månadenom, och sade: 2 Låt Israels barn hålla Passah i sinom tid. 3 På fjortonde dagen i denna månadenom om aftonen, i sinom tid, skola de hållat, efter alla dess stadgar och rätter. 4 Och Mose talade med Israels barn, att de skulle hålla Passah. 5 Och de höllo Passah på fjortonde dagen i första månadenom om aftonen, uti Sinai öken. Allt såsom HERREN hade budit Mose, så gjorde Israels barn. 6 Då voro der någre män orene öfver ena döda mennisko, så att de icke kunde hålla Passah på den dagen; de gingo på samma dagen till Mose och Aaron; 7 Och de sade till honom: Vi äre orene öfver ena döda mennisko; hvi skulle vi så föraktelige vara, att vi icke måge bära HERRANOM våra gåfvo i sin tid, ibland Israels barn? 8 Mose sade till dem: Bider, jag vill höra hvad HERREN bjuder eder. 9 Och HERREN talade med Mose, och sade: 10 Tala till Israels barn, och säg: Om någor orenas på någon dödan, eller fjerran är ifrån eder på markene, eller ibland edra slägt, han skall ändå hålla HERRANOM Passah; 11 Dock uti den andra månaden, på fjortonde dagenom om aftonen; och de skola ätat med osyradt bröd och salso; 12 Och skola intet låta deraf blifva qvart till morgonen, och intet ben sönderbryta deraf; och skola hållat efter allt Passah sätt. 13 Men den som ren är, och icke är på markene, och försummar hålla Passah, hans själ skall utrotad varda utu hans folk; derföre, att han icke hafver burit HERRANOM sina gåfvo i sinom tid; han skall bära sin synd. 14 Och om en främling bor när eder, han skall ock hålla HERRANOM Passah, och skall hållat efter de stadgar och sätt, som Passah kräfver. Detta sättet skall vara eder allom ens, så dem utländska, som dem inländska. 15 Och på den dagen, då tabernaklet uppsatt vardt, öfvertäckte det en molnsky på vittnesbördsens tabernakel. Om aftonen, och sedan intill morgonen, var öfver tabernaklet såsom en eld. 16 Så skedde det allestädes, att molnskyn öfvertäckte det om dagen, och om nattena såsom en eld. 17 Och efter som molnskyn hof sig upp ifrå tabernaklet, så foro Israels barn; och uppå hvad rum molnskyn blef, der lägrade sig Israels barn. 18 Efter HERRANS ord foro Israels barn, och efter HERRANS ord lägrade de sig. Så länge molnskyn blef öfver tabernaklet, så länge lågo de stilla. 19 Och när molnskyn i flera dagar dvaldes öfver tabernaklet, så togo Israels barn vara uppå HERRANS vakt, och foro ingen vägs. 20 Och när så skedde, att molnskyn var på tabernaklet till några dagars tal, så lägrade de sig efter HERRANS ord, och foro efter HERRANS ord. 21 När molnskyn der var ifrån aftonen allt intill morgonen, och så hof sig upp, så foro de; eller när han sig om dagen eller nattena upphof, så foro de ock. 22 Men när han två dagar, eller en månad, eller eljest länge blef öfver tabernaklet, så lågo Israels barn, och foro intet. Och när han då gaf sig upp, så foro de. 23 Ty efter HERRANS mun lågo de, och efter HERRANS mun foro de; så att de togo vara på HERRANS vakt, efter HERRANS ord genom Mose. |