Fjärde Moseboken 32 1 Rubens barn och Gads barn hade ganska mycken boskap; och de sågo det landet Jaeser och Gilead, att det var beqvämt rum till att föda boskap. 2 Så kommo de, och talade till Mose, och till Presten Eleazar, och till Förstarna i menighetene: 3 Det landet Ataroth, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon, 4 Som HERREN slagit hade för Israels menighet, är beqvämt till boskap, och vi dine tjenare hafve boskap; 5 Och sade ytterligare: Hafve vi funnit nåde för dig, så gif dinom tjenarom detta landet till eget; och så fare vi intet öfver Jordanen. 6 Mose sade till dem: Skulle edra bröder draga i strid, och I skullen blifva här? 7 Hvi omvänden I Israels barnas hjerta, att de icke skola draga utöfver, uti det land, som HERREN dem gifva skall? 8 Alltså gjorde ock edra fäder, då jag sände dem ifrå KadesBarnea, till att skåda landet; 9 Och då de voro komne ditupp, allt intill den bäcken Escol, och sågo landet, omvände de Israels barnas hjerta, så att de icke ville in uti landet, som HERREN dem gifva ville. 10 Och HERRANS vrede förgrymmade sig på den tiden, och han svor, och sade: 11 Detta folket, som utur Egypten draget är, ifrå tjugu år och deröfver, skola ju icke se det landet, som jag Abraham, Isaac och Jacob svorit hafver; derföre, att de mig icke troliga efterföljt hafva; 12 Undantagnom Caleb, Jephunne son, den Kenisiten, och Josua, Nuns son; ty de hafva HERRANOM troliga efterföljt. 13 Så förgrymmade sig HERRANS vrede öfver Israel, och lät fara dem hit och dit i öknene i fyratio år, intilldess en ände vardt på allt det slägtet, som syndat hade emot HERRAN. 14 Och si, I ären inträdde uti edra fäders stad, att syndarena skola vara desto flere, och att I också HERRANS vrede och grymhet ännu föröka skullen emot Israel. 15 Förty om I vänden eder ifrå honom, så varder han ock ännu länger låtandes eder blifva i öknene, och så förderfven I allt detta folket. 16 Då gingo de fram, och sade: Vi vilje allenast bygga här fägårdar för vår boskap, och städer för vår barn; 17 Men vi vilje väpna oss, och gå framför Israels barn, intilldess vi före dem till deras rum; vår barn skola blifva uti de fasta städer för landsens inbyggares skull. 18 Vi vilje icke vända hemåt, intilldess Israels barn intaga hvar sitt arf; 19 Ty vi vilje intet ärfva med dem på hinsidan Jordan; utan vårt arfvegods må vara på denna sidone Jordan österut. 20 Mose sade till dem: När I det göra viljen, att I rusten eder till strid för HERRANOM; 21 Så drager öfver Jordan för HERRANOM, hvilken som helst ibland eder väpnader är, tilldess I utdrifven hans fiendar ifrå hans ansigte; 22 Och landet blifver undergifvet för HERRANOM; sedan skolen I vända om, och oskyldige vara för HERRANOM, och för Israel; och skolen så hafva detta landet till eget för HERRANOM. 23 Men om I det icke göra viljen, si, så varden I syndande emot HERRAN, och varden edra synder förnimmande, då de begripa eder. 24 Så bygger nu städer för edor barn, och fägårdar för edor boskap; och görer som I sagt hafven. 25 Gads barn och Rubens barn sade till Mose: Dine tjenare skola göra såsom min herre budit hafver. 26 Vår barn, hustrur, håfvor, och all vår boskap skola blifva uti Gileads städer. 27 Men vi dine tjenare vilje alle väpnade draga i stridena för HERRANOM, såsom min herre sagt hafver. 28 Då böd Mose för deras skull Prestenom Eleazar, och Josua, Nuns son, och de öfversta fäderna i Israels barnas slägter; 29 Och sade till dem: Om Gads barn och Rubens barn draga öfver Jordan med eder, alle väpnade till strid för HERRANOM, och landet blifver eder allt undergifvet; så gifver dem det landet Gilead till eget; 30 Men draga de icke med eder väpnade, så skola de ärfva med eder i Canaans lande. 31 Gads barn och Rubens barn svarade, och sade: Såsom HERREN talat hafver till dina tjenare, så vilje vi göra. 32 Vi vilje draga väpnade för HERRANOM in uti Canaans land, och besitta vårt arfvegods på desso sidone Jordan. 33 Så gaf Mose Gads barnom, och Rubens barnom, och den halfva slägtene Manasse, Josephs sons, Sihons rike, de Amoreers Konungs, och Ogs rike, Konungens i Basan, landet och städerna i alla gränsor, deromkring. 34 Då byggde Gads barn Dibon, Ataroth, Aroer, 35 Atroth, Sophan, Jaeser, Jogbeha, 36 Bethnimra och Betharan, bevarada städer och fägårdar. 37 Rubens barn byggde Hesbon, Eleale, Kiriathaim, 38 Nebo, BaalMeon; och förvände namnen; och Sibma; och gåfvo de städer namn, som de byggde. 39 Och Machirs barn, Manasse sons, drogo till Gilead, och vunno den, och fördrefvo de Amoreer, som derinne voro. 40 Då gaf Mose Machir, Manasse sone, Gilead; och han bodde deruti. 41 Men Jair, Manasse son, drog bort, och vann deras byar, och kallade dem HavothJair. 42 Nobah drog åstad, och vann Kenath med dess döttrar, och kallade dem Nobah efter sitt namn. |