Fjärde Moseboken 12 1 Och MirJam och Aaron talade emot Mose för hans hustrus skull, den Ethiopissan, som han till hustru tagit hade; derföre att han en Ethiopisso hade till hustru tagit; 2 Och sade: Talar nu HERREN allena genom Mose? Talar han ock icke genom oss? Och HERREN hörde det. 3 Men Mose var en ganska saktmodig man, öfver alla menniskor på jordene. 4 Och strax sade HERREN till Mose, och till Aaron, och till MirJam: Går ut I tre intill vittnesbördsens tabernakel. Och de gingo alle tre ut. 5 Då kom HERREN neder i molnstodene, och steg in i dörrena af tabernaklet, och kallade Aaron och MirJam; och de gingo både ut. 6 Och han sade: Hörer min ord; om någor är ibland eder en HERRANS Prophet, honom vill jag uppenbara mig uti en syn; eller uti en dröm vill jag tala med honom. 7 Men icke så min tjenare Mose, hvilken uti mitt hela hus trogen är. 8 Munteliga talar jag med honom, och han ser HERRAN såsom han är, icke genom mörk ord eller liknelse. Hvi hafven I då icke fruktat att tala emot min tjenare Mose? 9 Och HERRANS vrede förgrymmade sig öfver dem, och han vände sig bort; 10 Dertill gaf ock molnskyn sig ifrå tabernaklet. Och si, då var MirJam spitelsk såsom en snö; och Aaron vände sig till MirJam, och fick se att hon var spitelsk. 11 Han sade till Mose: Ack min herre! lägg icke denna syndena på oss, i det vi hafve ovisliga gjort, och syndat; 12 Att denna icke blifver såsom ett dödt ting, som kommer ut af moderlifvet; det hafver allaredo bortfrätit hälftena af hennes kött. 13 Då ropade Mose till HERRAN, och sade: Ack Gud! gör henne helbregda. 14 HERREN sade: Om hennes fader hade spottat henne i ansigtet, skulle hon icke skämma sig i sju dagar? Låt innelycka henne i sju dagar utan lägret; sedan låt åter taga henne igen. 15 Så vardt då MirJam innelyckt i sju dagar utan lägret, och folket for ingen vägs fram bätter, intilldess MirJam vardt igen anammad. 16 Sedan drog folket ifrå Hazeroth, och lägrade sig uti den öknene Paran. |