Andra Kungaboken 22 1 Josia var åtta åra gammal, då han vardt Konung, och regerade ett och tretio år i Jerusalem; hans moder het Jedida, Adaja dotter, af Bozkath. 2 Han gjorde det godt var för HERRANOM, och vandrade i allom sins faders Davids väg, och böjde hvarken på högra sidona, eller på den venstra. 3 Uti adertonde årena Konungs Josia, sände Konungen Saphan, Azalia son, Mesullams sons, skrifvaren, bort uti HERRANS hus, och sade: 4 Gack upp till öfversta Presten Hilkia, att man må få honom de penningar, som till HERRANS hus införde äro, och dörravaktarena församlat hafva af folkena; 5 Att de måga gifva dem arbetarena, som beställde äro i HERRANS hus, och gifva dem som arbeta på HERRANS hus, och bota det som förfallet är i husena; 6 Nämliga timbermannom, byggningsmannom, murmästarom, och dem som trä och huggen sten köpa skola, till husets förbättring; 7 Dock så, att man ingen räkenskap skulle taga af dem för de penningar, som under deras hand antvardade vordo; utan de skulle handla dermed på sina tro. 8 Och öfverste Presten Hilkia sade till skrifvaren Saphan: Jag hafver funnit lagbokena uti HERRANS hus; och Hilkia fick Saphan bokena, att han skulle den läsa. 9 Och skrifvaren Saphan bar henne till Konungen, och bådade honom igen, och sade: Dine tjenare hafva tillhopahemtat de penningar, som i husena funne voro, och hafva utgifvit dem arbetarena, som beställde äro i HERRANS hus. 10 Och förtäljde skrifvaren Saphan Konungenom, och sade: Hilkia Presten fick mig ena bok; och Saphan las henne för Konungenom. 11 Då Konungen hörde orden i lagbokene, ref han sin kläder sönder. 12 Och Konungen böd Hilkia Prestenom, och Ahikam, Saphans sone, och Achbor, Michaja sone, och Saphan skrifvarenom, och Asaja, Konungens tjenare, och sade: 13 Går bort, och fråger HERRAN, för mig, för folket, och för hela Juda, om denna bokenes ord, som funnen är; ty det är en stor HERRANS vrede, som är upptänd öfver oss; derföre, att våre fäder icke lydt hafva denna bokenes ord, att de måtte gjort allt det derutinnan skrifvet är. 14 Då gingo åstad Hilkia Presten, Ahikam, Achbor, Saphan och Asaja, till den Prophetissan Hulda, Sallums hustru, Thikva sons, Harhas sons, klädavaktarens; och hon bodde i Jerusalem i dem andra delenom, och de talade med henne. 15 Men hon sade till dem: Detta säger HERREN Israels Gud: Säger dem månne, som eder till mig sändt hafver: 16 Så säger HERREN: Si, jag skall låta komma olycko öfver detta rum, och dess inbyggare, efter all lagsens ord, som Juda Konung hafver läsa låtit. 17 Derföre, att de hafva öfvergifvit mig, och rökt andra gudar, förtörnande mig med allt deras handaverk; derföre skall min vrede upptändas emot detta rum, och skall icke utsläckt varda. 18 Men Juda Konunge, som eder utsändt hafver till att fråga HERRAN, skolen I så säga: Så säger HERREN Israels Gud: 19 Derföre, att ditt hjerta hafver bevekt sig, af de ord, som, du hört hafver, och hafver ödmjukat dig för HERRANOM, då du hörde hvad jag sagt hade emot detta rum, och dess inbyggare, att de skulle varda till en förödelse och förbannelse, och hafver rifvit din kläder sönder, och hafver gråtit för mig, så hafver jag ock hört det, säger HERREN. 20 Derföre vill jag samka dig till dina fäder, att du skall samkas i grafvena med frid, och din ögon icke se skola alla denna olyckona, som jag öfver detta rum föra skall. Och de sade Konungenom det igen. |