Första Thissalonikerbrevet 4 1 Yttermera, käre bröder, bedje vi eder, och förmane genom vår Herra Jesum, såsom I hafven undfångit af oss, huru I vandra skolen, och täckas Gudi, att I ju mer fullkomlige varden. 2 Ty I veten hvad bud vi gåfvom eder, genom Herran Jesum. 3 Ty detta är Guds vilje, edor helgelse, att I flyn boleri; 4 Och hvar och en af eder vet behålla sitt fat i helgelse och äro; 5 Icke uti lustig begärelse, såsom Hedningar, de som af Gudi intet veta. 6 Och att ingen förtrycker eller sviker sin broder i någon handel; ty Herren är hämnaren öfver allt detta; såsom vi ock eder tillförene sadom och betygadom. 7 Ty Gud hafver icke kallat oss till orenlighet, utan till helgelse. 8 Den der nu föraktar, han föraktar icke någon mennisko, utan Gud, den sin Helga Anda hafver gifvit i eder. 9 Men om broderlig kärlek görs icke behof att jag skrifver eder; ty I ären sjelfve lärde af Gudi, att I skolen älska eder inbördes. 10 Och det gören I ock på alla bröderna, som i hela Macedonien äro; men vi förmane eder, käre bröder, att I ju mer fullkomlige varden; 11 Och vinnlägger eder, att I ären rolige, och sköter edor egen stycke; och arbeter med edra händer, såsom vi eder budit hafve; 12 Att I hafven eder ärliga med dem, som utantill äro; och att I deras intet betorfven. 13 Men vi vilje icke dölja för eder, käre bröder, om dem som afsomnade äro, att I icke sörjen, såsom de andre, de der intet hopp hafva. 14 Ty om vi tro, att Jesus är döder och uppstånden, så skall ock Gud dem, som afsomnade äro, genom Jesum framhafva med honom. 15 Ty detta säge vi eder, såsom Herrans ord, att vi, som lefve och igenblifve uti Herrans tillkommelse, skole icke förekomma dem som sofva. 16 Ty sjelfver Herren skall stiga ned af himmelen med härskri, och Öfverängels röst, och med Guds basun; och de döde i Christo skola uppstå i förstone; 17 Derefter vi som lefve och igenblifve, vardom tillika med dem borttagne i skyn emot Herran i vädret; och så skole vi blifva när Herranom alltid. 18 Så tröster eder nu med dessa orden inbördes. |