1873                                                                                           tillbaka

Du skall klicka på versnumret innan nästa sida öppnas och visar de olika översättningarna samtidigt.

Johannes första brev 4

1 Mine käreste, I skolen icke tro hvar och en anda; utan pröfver andarna, om de äro af Gudi; ty månge falske Propheter äro utgångne i verldena. 2 Derpå skolen I känna Guds Anda; hvar och en ande, som bekänner att Jesus Christus är kommen i köttet, han är af Gudi. 3 Och hvar och en ande, som icke bekänner att Jesus Christus är kommen i köttet, han är icke af Gudi; och det är Antichrists (ande), af hvilkom I hafven hört att han skulle komma, och är nu allaredo i verldene. 4 Kära barn, I ären af Gudi, och hafven öfvervunnit dem; ty den som är i eder, han är större än den som är i verldene. 5 De äro af verldene; derföre tala de af verldene, och verlden hörer dem. 6 Vi ärom af Gudi. Den som känner Gud, han hörer oss; den som icke är af Gudi, han hörer oss intet. Deraf känne vi sanningenes Anda, och villones anda. 7 Mine käreste, älskom oss inbördes; ty kärleken är af Gudi, och hvar och en som älskar, han är född af Gudi, och känner Gud. 8 Den som icke älskar, han känner icke Gud; ty Gud är kärleken. 9 Derpå är Guds kärlek till oss uppenbar vorden, att Gud hafver sändt sin enda Son i verldena, att vi skolom lefva genom honom. 10 Deruti står kärleken; icke det vi hafvom älskat Gud; men det han hafver älskat oss, och sändt sin Son till en försoning för våra synder. 11 Mine käreste, hafver Gud så älskat oss, så skolom ock vi älskas inbördes. 12 Ingen hafver någon tid sett Gud; om vi älskoms inbördes, så blifver Gud i oss, och hans kärlek är fullkommen i oss. 13 Derpå kännom vi, att vi blifvom i honom, och han i oss, att han hafver gifvit oss af sinom Anda. 14 Och vi sågom och betygom, att Fadren hafver sändt Sonen, verldene till en Frälsare. 15 Hvar och en som bekänner, att Jesus är Guds Son, i honom blifver Gud, och han i Gudi. 16 Och vi hafve känt och trott den kärlek, som Gud hafver till oss. Gud är kärleken; och den som blifver i kärlekenom, han blifver i Gudi, och Gud i honom. 17 Derpå är kärleken fullkommen med oss, att vi mågom hafva en förtröstning på domedag; ty såsom han är, så ärom ock vi i denna verld. 18 Räddhåge är icke i kärlekenom; utan fullkommelig kärlek utdrifver räddhågan; ty räddhågan hafver pino; men den der rädes, han är icke fullkommen i kärlekenom. 19 Älskom honom, ty han hafver först älskat oss. 20 Om någor säger: Jag älskar Gud, och hatar sin broder, han är en ljugare. Ty den der icke älskar sin broder, som han ser, huru kan han älska Gud, som han icke ser? 21 Och detta budet hafve vi af honom, att den der älskar Gud, han skall ock älska sin broder.
Förra kapitel                                                                                        Nästa kapitel